Vi lever i en orättvis värld...

Ja så är det verkligen, läste på en blogg som jag följer med stora ögon om detta med lilla Engla. Det är så sjukt att ett barn inte ska kunna cykla hem själv. Jag funderar på hur det kommer bli när ja ghar egna barn kommer man stå vid deras sida hela tiden och aldrig lämna ögonen från dem, man vet ju aldrig när en sjuk människa kan vara framme.

Funderar på det med mina syskonbarn, Liam och Nova. Liam börjar bli stor nog att vilja leka ute själv i trädgården men efter allt man läst om Engla så blir man lite rädd för att släppa ut dem. Fast ja man kanske inte ska överreagera men vi lever i en sjuk värld med många saker som är orättvisa och fel.

Jag kan bara tänka tillbaka till folkhögskolan jag slutade på för ett år sedan. Mitt examens arbete där. Jag skrev om barnmisshandel, och fick fram helt sjuka sifforor. Lärde mig väldigt mycket under mitt examensarbete, massa tecken som man kan leta efter vad som egentligen skiljer sig från ett blåmärke till ett blåmärke. Man reagerar oftast inte när ett barn har blämärke, för de e barn och dem har altid blämärke. Men det finns vissa ställen barn inte ska ha blåmärke. Suck, man blir arg och ledsen och man kan inte göra mycket åt det!

Nej nu ska jag se hur det går för snickaren.
Kram på er allesammans och va rädd om er, och era barn!

Ps. Vi finns vi stöttar och vi hjälper, bara lyft luren och ring så finns vi där. Lycka till idag :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0